”Arbetande” mot ”bidragstagare” – Inge bra!

Hörde på TV en ”nysvensk” uttala sig: Sverige är mycket bra men hur kan det komma sig att den första myndighet vi som invandrare kommer i kontakt med är socialkontoret och inte arbetsförmedlingen? Ett uttalande som tåls att fundera över. Jag tänker vidare på vår syn på arbete i ett politiskt perspektiv:

Håller Socialdemokraterna att bli ett parti som i alla lägen först ser till intressena hos dem som lever på annat än arbetsinkomst? Vart har det gamla arbetarpartiet tagit vägen?

Alliansen talar å andra sidan för det mesta om arbetslinjen. Man gör det för att det på sikt är den enda inställningen som skapar varaktigt välstånd i Sverige. Kanske talar man så ofta om just detta att man glömmer att de som lever på bidrag faktiskt gör det för att de råkar var i en annan fas av livet. Det är förfärligt om vi sätter värderingar på människor beroende på hur man får sitt livsuppehälle. Pensionärer, studerande, sjuka, föräldralediga och arbetssökande har all rätt att leva väl och skall kunna göra så med stolthet.
Problemet är att en liten del, mycket liten del men ändå, överutnyttjar systemet. Det är kanske inte ett ekonomiskt jätteproblem men det är ett stort problem för alla hederliga eftersom de enda metoderna att stävja missbruket med viss automatik slår på de hedervärda. Kan man hitta en bättre lösning att stävja missbruk? Till och med ren övervakning kan vara bättre än generella ekonomiska incitament.

Det är förfärligt om vi börjar skönja en polarisering i svensk politik där lönearbetande ställs mot dem som för tillfället inte har någon lön och att denna polarisering syns i det politiska spelet. Fortsätter denna utveckling hamnar vi ett märkligt samhälle. Jag tycker mig tydligt märka en visst cyniskt ”friande” till dem som inte har anställning från S sida – naturligtvis för att få mer röster. Samtidigt tycker jag alliansen skall tänka på hur man marknadsför ”arbetslinjen”. Man talar om arbete i ett ädelt syfte: Vi måste ha fler ute i arbetslivet – jag håller fullständigt med. Kanske hade man inte behövt trycka så hårt på det om inte S i tidigare regeringsställning så systematiskt hade glömt bort detta enkla faktum och fört människor in i bidragsberoende – och fortfarande väljer att glömma!