tisdag 31 augusti 2010

Alliansen har de mest realistiska lösningarna för att minska klimatpåverkan

Per Larsson, präst i Svenska kyrkan, skriver i dagens VLT om brist på klimatengagemang i valdebatten. Visst har han delvis rätt samtidigt som han nog inte lyssnat på allt.
Vill man vara positiv kan man kanske tro att klimatfrågan inte är så blockskiljande och att det är anledningen till att den inte dyker upp i debatten just nu. I så fall får man hoppas på mer fokusering framöver. Klimatfrågan är en ödesfråga.
Per kommer till slutsatsen att de rödgröna ändå står för den bästa långsiktigheten i frågan. Det kanske är ett önsketänkande utifrån andra politiska preferenser. Alliansen har åstadkommit en stor förändring inom transportsektorn som står för de stora CO2 utsläppen. Inom elproduktionen har de rödgröna och miljöpartiet ett allvarligt problem som kanske förklarar deras tystnad. Vi måste göra något åt vår kärnkraft för att förbereda en föryngring om 10 till 15 år. Vind och vatten kan inte ersätta den elproduktion dessa står för – även om man hoppas. Kärnkraften står för 50% av elproduktionen och vattenkraften nästan för den andra halvan. All elproduktion har miljöpåverkan. Jag tror att MPs kärnkraftsmotstånd hindrar dem för att presentera en realistisk lösning. Jag gillar heller inte kärnkraft men kan konstatera att tekniken utvecklats och att jag kan acceptera denna i valet mellan klimatpåverkan och risker med kärnkraften.
Samtidigt skall vi satsa så mycket det går på biolösningar och andra förnyelsebara alternativ. Vi borde satsa på batteriproduktion i Sverige för att bidra till utvecklingen av batteritekniken. Metanol produktion för att ersätta diesel är ett annat forskningsfält. Vår fordonspark utvecklas allt mer mot snåla dieselmotorer som skulle kunna använda biodiesel.
Sammantaget kommer jag till en annan slutsats än Per. Jag tror att alliansen har mer realistiska förslag men välkomnar MPs drivande roll i miljöfrågor.

söndag 29 augusti 2010

Rösta inte för Ohlys utrikespolitik!

Ingen kunde undgå det obehag Mona Sahlin visade när hon försökte förklara de rödgrönas utrikespolitik. Hon försökte svänga sig med att det som ändå stod inte stod eller var menat att tolkas som det stod. Jag förstår hennes obehag inför Ohlys kommunism. Hela svenska folket bör dela hennes obehag och undvika att rösta in vänstern i en regering. Sahlin försökte undvika Ohly som samarbetspartner men blev mer eller mindre tvingad av krafter inom partiet. Jag respekterar henne för detta men inser samtidigt att hon inte är tillräckligt stark för att hålla dem borta och det inflytande de på detta sätt får på svensk politik. Göran Persson visade större styrka.
Sahlin säger att hennes styrka är kompromissförmåga. Så är det nog. Hon har inte styrka att föra sin egen linje utan låter både vänstern och miljöpartiet få ett stort inflytande. Vad gäller miljöpartiet kan många goda idéer accepteras men vad gäller vänstern är det ett stort problem för Sverige. Vi måste räkna med att samma svårigheter kan kvarstå även i en regeringsställning. Ohly representerar kommunism i dess gamla betydelse. En ekonomi byggd på stor offentlig sektor och obegränsat skatteuttag utan förståelse för ett näringsliv som är nödvändigt att tillföra resurser. Resultatet av Ohlys inflytande kan bli ett samhälle som närmar sig ett gammalt östeuropeiskt mönster där ekonomin försvagas och därmed välfärden. Utrikespolitiskt hör jag tongångar från vänstern på slutet av 60-talet. USA är den enda boven som nämns explicit.
Jag förstår att Sahlin har kompromissat så att hon låtit vänstern få inflytande på text som inte direkt rör svenskarna inför valet. Det är dock så att det sätt vi bedriver vår utrikespolitik måste vara konsekvent och något som kan samla breda majoriteter. Det förstod socialdemokratin förr men tyvärr tycks man ha glömt detta nu.
Låt oss hoppas att de rödgrönas program inte behöver verkställas. Det är inte bra för Sverige.

torsdag 19 augusti 2010

Svenska folket skall sig själv döma – men hur?

På sista tiden har en debatt förts om nämndemannaskapet framtid. Skall det vara kvar? Skall man bredda utanför politikerkretsen som idag utgör bas?

Sverige har en lång tradition av folkigt domstolsväsende. Nämndemannen hade mycket hög status i det gamla samhället. Uppdraget ansågs så viktigt att nämndemannen oftast fick en gård att bruka som del av uppdraget. Nämndemannagården finns i de flesta byar och vittnar om hög status. Genom mämndemannasystemet fick man koppling mellan folks rättsmedvetande och domar och genom riksdagen lagstiftning.

Hur är det idag.? Politiska partier utser nämndemän. Ofta är det personer med lång erfarenhet men också ofta de som på grund av ålder eller andra skäl inte valts till de främsta politiska uppdragen. Jag vill dock hävda att det är personer med samhällsintresse och stort engagemang för rättsfrågor. Tyvärr representerar kåren dock på inget sätt ett snitt av befolkningen.

En mycket viktig orsak till detta är att uppdraget inte betalas. Idag ersätts en dag med 2-300 kr per full dag efter skatt. Det är lägre än ett traktamente och innebär naturligtvis att det mestadels är personer som inte har anställning som kan komma ifråga. Vissa arbetsgivare kanske medger permission med bibehållen lön?)
Skall man få en bättre representation är det detta som först måste åtgärdas. Sen kan men fundera på hur rekryteringen skall ske.

Jag tror att den viktigaste egenskapen är allmänt samhällsengagemang och förmåga att se olika aspekter av situationen. Normalt tjänstgör bara 3 personer per fall. Dessa måste ha förmåga till en vid syn annars är 3 personer för få för att fungera representativt. Vi vill gärna se fler yngre personer, personer i arbete och representation av olika minoritetsgrupper. Jag tror dock inte att det är den politiska rekryteringen som sådan som är problemet. Dessa grupper finns ganska väl representerade i våra politiska organisationer men ändå fungerar inte representativiteten. Gärna rekrytering utanför politiska organisationer men vi måste först fråga oss varför det fungerar dåligt idag annars blir det inte bättre sen.

Skall bli intressant vad domstolsverket kommer fram till. Jag vet att vår professionella domarkår har synpunkter. En viktig sådan är att nämndemännen måste ha god utbildning och erfarenhet. Personligt intresse är en förutsättning men inte en garanti för professionalitet.

onsdag 18 augusti 2010

Wikileak till Sverige - hur berör det oss?

Ingen har misssat att Wikileak tänker placera sina servrar i Sverige. Piratpartiet kommer att ta sig an dem. För att svensk lagstiftning skall gälla krävs svensk ansvarig utgivare. Kommer Piratpartiet även här att ställa upp?

Jag tillhörde dem som var emot FRA-lagen eftersom jag tycker man måste försvara vår integritetets och offentlighetsprincip. Detta är friheter som vi bör vara stolta över. Friheter kräver dock ansvar och omdöme annars förlorar vi dem. Nu ställer piratpartiet upp , enligt min mening, omdömeslöst och kan därför komma att undergräva vår frihet. Helt emot vad man vill och kanske beroende på ungdomlig dumhet.

Varför detta. Wikileak publicerar utläckt material. Det är i och för sig bra med lite läckor så att myndigheter – även krigsadministrationer – granskas. Samtidigt bygger detta på en mycket stor grad av omdöme så att enbart material som inte skadar utan som belyser felaktigheter når ut. Våra dagstidningar har normalt detta omdöme. Det vi ser är emellertid ett ganska okritiskt publicerande där man verkar vara driven av mer än omdömesfull sanningsjakt. Själva publiceringen verkar vara en drivkraft i sig. Då kan det bli farligt.

Det här är inte och får inte vara en politisk fråga. Politikerna ställer upp grundläggande regler. Det vore trist om politiker känner sig tvingade att skapa mer restriktiva regler för att vi inte klarar av omdömesgill hantering under regelverket.

tisdag 17 augusti 2010

Respektlös negativ kampanj – har S inget alls längre att komma med?

KD-ledaren Göran Hägglunds ansikte täcks av stämpeln ”helsjukt” och C-ledaren Maud Olofssons av ”dunderdumt”. Fem företrädare för regeringen hängs ut upp och nervända i LO:s affischkampanj som drar i gång idag.
Respektlöst och tråkigt. Respektlöst mot de man angriper men än mer respektlöst mot hela svenska folket. Tror man verkligen att svenska folket är så dumma att man uppskattar denna typ av omogen kampanj på en nivå som kan kanske kunde förvänta sig av mycket omogna personer.
Kampanjen kan uppfattas som att det är heldumt att stjälpa den sittande regeringen. Jag tycker att kampanjen ytterligare bevisar detta . Dock - så väl är det nog inte. Den bevisar att man inte har några egna idéer utan helt måste förlita sig på negativa känslor i sin valkampanj. Är kampanjen ytterligare ett bevis på en misslyckad S-skola där omdöme har förlorats hos en generation S/LO politiker.
Som FP-politiker och svensk måste man beklaga även om jag är övertygad om att svenska folket inte kommer att hylla dessa metoder.

Nu säger man att man om två veckor kommer med förslag om hur man vill göra. Låt oss se. Jag återkommer med kommentarer.

I en annan kampanj – både på affischer och i TV vill socialdemokraterna göra något åt ungdomsarbetslösheten. Det är bra! Jag tror att S är helt uppriktiga i denna fråga. Det är bara så att alla tycker som dem. S slår in öppna dörrar! Det är fullständigt klart att vi måste ta itu med detta än mer än vad som görs idag. Får inte unga människor jobb när de avslutat skolan kan det gå snett från början.
Det är bra att man vill men frågan är vem som har några lösningar. För att svara på denna fråga skall man fråga sig varför inte unga får jobb. Jag vill hävda att S inte har några lösningar utan snarare tagit beslut tidigare som lett till dagens situation – men det är bra att man vill. Jag välkomnar dem att läsa våra (FPs förslag)

- Fler lärlingsutbildningar
- Omforma yrkesutbildningen så att färre unga går ut utan fullständiga gymnasiebetyg. Vi lever fortfarande med sviterna efter ett skolmisslyckande under s-regeringarna.
- Snabb vägledning åt unga på arbetsförmedlingen. Unga skall ha prioritet
- Jobbkrav på socialbidrag
- Nej till ungdomsskatten. Behåll den lägre arbetsgivaravgiften för alla anställda under 26år. Det finns idag ett motstånd att anställa eftersom lön i förhållande till erfarenhet är ogynnsam.

I grunden handlar det också om ett näringsliv som fungerar väl och söker mer arbetskraft. Sverige har under alliansen tagit sig snabbare ur krisen än andra länder. Dessutom med ett netto på ca 20 miljarder till staten från bankstödet. Andra länder är mycket avundsjuka. Alliansregeringen har idéer och resurser. Mot bakgrund av detta kan man förstå den negativa reklamen när man inte vet vad man skall göra.