Parkeringshjälp

Läste i tidningen idag att vi politiker kollas vad gäller t.ex. parkeringsböter. detta får mig att komma ihåg en liten solskenshistoria som inträffade när jag var ute och kampanjade för Folkpartiet på Önsta Gryta.

Det var fullt av bilar och jag hittade bara en gästparkeringsplats där jag satte bilen. När jag sen stod i Fp-ståndet kommer en ung man som jag inte kände springande och berättar för mig, på sin lite brutna svenska, att han sett att jag parkerat på gästparkeringen och att han kollat att jag inte hade tillstånd eftersom parkeringsvaktbolaget just börjat kolla bilarna. Om jag skyndade mig och parkerade om bilen på en plats som han istället föreslog skulle jag klara mig. Det fixade sig och jag sparade några kronor.
Tack du vänlige man. Du var nog inte född i Sverige och jag funderade över om vi som är det kanske kan lära mer om hjälpsam medmänsklighet.

Varför inte miljöpartiet

Jag fick en fråga ute vid valstugan av en ung intresserad. Du säger att miljön och klimatpåverkan ligger dig mycket varmt om hjärtat – varför röstar du då inte på miljöpartiet?
Jag försökte svara med ett par punkter. Först skall jag säga att jag högaktar och respekterar miljöpartiets miljöengagemang. Det kan vi lära oss mer av alla. Samtidigt tror jag att de har fel lösningar. Jag skall försöka förklara hur jag tänker:

- Vissa miljöpartister verkar tro att industriell verksamhet och arbete i sig är en miljöbörda. Vi skall alltså minska ner vår aktivitetsnivå, leva småskaligare och väsentligt förenkla vår livsstil. Det senare kan jag hålla med om men världen ser inte ut som förr. Vi är väsentligt fler på jorden. Skall vi återgå till en situation som rått måste vi minska jordens befolkning mycket drastiskt. Det finns bara ett sätt att begränsa befolkningsutvecklingen: Utbildning och kunskap alla andra sätt är fruktansvärda. För att klara situationen i framtiden krävs mer arbete och mera snillrika lösningar. Vi behöver tydligt värdera de som kan ge oss ny teknik och nya lösningar. Motsatsen finns inte. Det går inte att slappna av. Ineffektiva länder har också visat sig ha en ineffektiv och besvärande miljösituation!

- Vi behöver ha vår energiförsörjning även om vi måste minska energiåtgången. Miljöpartiet verkar tänka mer i känslor än i vetenskapligt grundade riskbedömningar. T ex kommer inte vind och sol ersätta kärnkraften i tid. Kärnkraften står för halva vår elproduktion och det vore förödande om den delvis skulle ersättas med kol och gas. Dessutom har vind och el en annan allvarlig nackdel. Den finns inte alltid tillgänglig och måste då backas upp med annan energi. Det verkar helt enkelt vara svårt att diskutera energi med miljöpartiet. Ibland tror jag att de har ett problem internt med dessa frågor. All energiproduktion har nackdelar och risker. Det finns motståndare till allt och vi måste resonera i termer av rimliga risker.

- Miljöpartiet har ett storstadsperspektiv. Partiet måste anstränga sig mer att se politiken från landsbygdshåll. Man kan inte slå ut transportsektorn där den bäst behövs och är nödvändig. Vi måste först koncentrera våra åtgärder där det finns alternativ.
Jag förstår inte varför miljöpartiet valt att samarbeta med socialisterna. I många frågor står ju faktiskt partiet för frihet och liberalt tänkande. Man förespråkar småföretagande, man accepterar friskolor och privat utförande av samhällsfunktioner för att ta ett par exempel.
Jag ät hoppfull och tror att miljöpartiet i en fruktbar dialog skulle kunna tillföra oss alla något. Som det nu är, är en röst på miljöpartiet också en röst på Mona och Ohly. Detta är faktiskt mitt allra starkaste skäl att avråda röstare att rösta på miljöpartiet just nu. Dessbättre finns miljöpolitiken högt på dagordningen även hos alliansen. Miljöfrågorna finns på dagordningen både på riks och lokalplanet och engagemanget är stort. Samtidigt har inte miljöfrågorna fått det genomslag i valdebatten jag önskat. Varför inte?

Hjälp oss slippa Sverigedemokraterna

Det är en märklig diskussion som förekommer från de rödgröna där de av valtaktiska skäl vill misstänka att Alliansen är beredd att ta stöd av SD vid en valseger. Det kan naturligtvis vara så att de inser att Alliansen kommer att vinna detta val och att problematiken är mer sannolik för alliansen samtidigt som de inte ser faran lika stor för sig själva. Vi skall dock komma ihåg att det även är ett samarbete att söka stöd för att fälla ett förslag som att driva genom det!
Situationen är emellertid helt lika för de två blocken. Man hamnar i samma situation vid en situation med SD i vågmästarposition. De rödgröna säger att man kan tänka bjuda in Fp eller C vid en sådan situation, Alliansen kan lika säkert bjuda in Miljöpartiet. Sådana trevanden görs aldrig innan valet – det skulle vara att mjuka upp argumenten för att rösta på partierna inom sitt block. Likafullt kan man föra ett sådant samtal efter valet
Frågan är vilken konstellation som är mest sannolik som lösning. Fp och C sätter sig aldrig i en regering med kommunister. Det kan nog uteslutas. Mp har visat att man på lokal nivå framgångsrikt kan regera med alliansen. Det finns också många inom alliansen som sympatiserar mycket med miljöpartiets miljöengagemang även om man ofta inte tror på alla Mps lösningar. En undersökning inom Mp har visat att majoriteten av de regionala ordförandena kan tänka sig ett samarbete även om man alls inte kan förvänta sig att Mps ledning i detta skede kan uttala sig för en sådan lösning.
Sverigedemokraterna som vågmästare blir i vilket fall en utmaning. Klart svårare än situationen var med Ny demokrati. Det går nog att ta sig fram ett tag men på längre sikt krävs en blockövergripande lösning Det bästa är naturligtvis att de inte kommer in i riksdagen alls. De kan inte åstadkomma något annat än en oröra. Räkna inte med att SD kan få igenom några förslag inom deras kärnområde: Främlingsfientlighet. Näst bäst är att ett block får majoritet även med SD. Vissa opinionsundersökningar visar på denna möjlighet. Tyvärr tror jag kanske det är väl optimistiskt.

Bäst för Sverige är att inte rösta på SD och därmed orsaka svårigheter för Sverige!

Spela inte med mina besparingar!

Trots alla finanskriser och hårda ord mot bankväsendet händer det igen. HQ bank missköter sig enligt samma mönster vi sett tidigare. Finansinspektion och åklagare ingriper resolut vilket i och för sig är ett friskhetstecken.
Vad är det för mekanismer som ligger bakom? Om jag fattar saker rätt fungerar det något förenklat så här:
Topptjänstemän i en bank får höga bonusar på att förvalta pengar väl. Så långt kan det vara ok för spararna. Samtidigt ger bonusarna bara utfall när transaktioner ger vinst. När transaktioner ger förlust får banken ta smällen. Man kan i värsta fall förlora jobbet vilket inte behöver vara så farligt när det finns andra arbetsgivare nära. Skulle hela banken gå med förlust får staten gå in och hjälpa. Detta är naturligtvis helt osymmetriskt och leder till orimligt risktagande och spel med sparares pengar som insats.
Hur kan detta stoppas. Den enkla men omöjliga lösningen är att göra det hela mer symmetriskt. Om jag som privatperson spelar med pengar får jag ju själv ta förlusten om det går dåligt. Så fungerar inte bonusar. För att vårt ekonomiska system skall må bra måste vi hitta på ett bättre system. I England försökte man men det verkar som om bankerna ändå lyckats gå runt begränsningsreglerna. Vem kan hjälpa oss med mer kreativitet.
- Bankbonusar måste ha klara tak och begränsningar.
- På något sätt måste förluster kännas.
- Etiska regler måste predikas än tydligare och efterlevnaden säkerställas

Alliansen har de mest realistiska lösningarna för att minska klimatpåverkan

Per Larsson, präst i Svenska kyrkan, skriver i dagens VLT om brist på klimatengagemang i valdebatten. Visst har han delvis rätt samtidigt som han nog inte lyssnat på allt.
Vill man vara positiv kan man kanske tro att klimatfrågan inte är så blockskiljande och att det är anledningen till att den inte dyker upp i debatten just nu. I så fall får man hoppas på mer fokusering framöver. Klimatfrågan är en ödesfråga.
Per kommer till slutsatsen att de rödgröna ändå står för den bästa långsiktigheten i frågan. Det kanske är ett önsketänkande utifrån andra politiska preferenser. Alliansen har åstadkommit en stor förändring inom transportsektorn som står för de stora CO2 utsläppen. Inom elproduktionen har de rödgröna och miljöpartiet ett allvarligt problem som kanske förklarar deras tystnad. Vi måste göra något åt vår kärnkraft för att förbereda en föryngring om 10 till 15 år. Vind och vatten kan inte ersätta den elproduktion dessa står för – även om man hoppas. Kärnkraften står för 50% av elproduktionen och vattenkraften nästan för den andra halvan. All elproduktion har miljöpåverkan. Jag tror att MPs kärnkraftsmotstånd hindrar dem för att presentera en realistisk lösning. Jag gillar heller inte kärnkraft men kan konstatera att tekniken utvecklats och att jag kan acceptera denna i valet mellan klimatpåverkan och risker med kärnkraften.
Samtidigt skall vi satsa så mycket det går på biolösningar och andra förnyelsebara alternativ. Vi borde satsa på batteriproduktion i Sverige för att bidra till utvecklingen av batteritekniken. Metanol produktion för att ersätta diesel är ett annat forskningsfält. Vår fordonspark utvecklas allt mer mot snåla dieselmotorer som skulle kunna använda biodiesel.
Sammantaget kommer jag till en annan slutsats än Per. Jag tror att alliansen har mer realistiska förslag men välkomnar MPs drivande roll i miljöfrågor.

Rösta inte för Ohlys utrikespolitik!

Ingen kunde undgå det obehag Mona Sahlin visade när hon försökte förklara de rödgrönas utrikespolitik. Hon försökte svänga sig med att det som ändå stod inte stod eller var menat att tolkas som det stod. Jag förstår hennes obehag inför Ohlys kommunism. Hela svenska folket bör dela hennes obehag och undvika att rösta in vänstern i en regering. Sahlin försökte undvika Ohly som samarbetspartner men blev mer eller mindre tvingad av krafter inom partiet. Jag respekterar henne för detta men inser samtidigt att hon inte är tillräckligt stark för att hålla dem borta och det inflytande de på detta sätt får på svensk politik. Göran Persson visade större styrka.
Sahlin säger att hennes styrka är kompromissförmåga. Så är det nog. Hon har inte styrka att föra sin egen linje utan låter både vänstern och miljöpartiet få ett stort inflytande. Vad gäller miljöpartiet kan många goda idéer accepteras men vad gäller vänstern är det ett stort problem för Sverige. Vi måste räkna med att samma svårigheter kan kvarstå även i en regeringsställning. Ohly representerar kommunism i dess gamla betydelse. En ekonomi byggd på stor offentlig sektor och obegränsat skatteuttag utan förståelse för ett näringsliv som är nödvändigt att tillföra resurser. Resultatet av Ohlys inflytande kan bli ett samhälle som närmar sig ett gammalt östeuropeiskt mönster där ekonomin försvagas och därmed välfärden. Utrikespolitiskt hör jag tongångar från vänstern på slutet av 60-talet. USA är den enda boven som nämns explicit.
Jag förstår att Sahlin har kompromissat så att hon låtit vänstern få inflytande på text som inte direkt rör svenskarna inför valet. Det är dock så att det sätt vi bedriver vår utrikespolitik måste vara konsekvent och något som kan samla breda majoriteter. Det förstod socialdemokratin förr men tyvärr tycks man ha glömt detta nu.
Låt oss hoppas att de rödgrönas program inte behöver verkställas. Det är inte bra för Sverige.

Svenska folket skall sig själv döma – men hur?

På sista tiden har en debatt förts om nämndemannaskapet framtid. Skall det vara kvar? Skall man bredda utanför politikerkretsen som idag utgör bas?

Sverige har en lång tradition av folkigt domstolsväsende. Nämndemannen hade mycket hög status i det gamla samhället. Uppdraget ansågs så viktigt att nämndemannen oftast fick en gård att bruka som del av uppdraget. Nämndemannagården finns i de flesta byar och vittnar om hög status. Genom mämndemannasystemet fick man koppling mellan folks rättsmedvetande och domar och genom riksdagen lagstiftning.

Hur är det idag.? Politiska partier utser nämndemän. Ofta är det personer med lång erfarenhet men också ofta de som på grund av ålder eller andra skäl inte valts till de främsta politiska uppdragen. Jag vill dock hävda att det är personer med samhällsintresse och stort engagemang för rättsfrågor. Tyvärr representerar kåren dock på inget sätt ett snitt av befolkningen.

En mycket viktig orsak till detta är att uppdraget inte betalas. Idag ersätts en dag med 2-300 kr per full dag efter skatt. Det är lägre än ett traktamente och innebär naturligtvis att det mestadels är personer som inte har anställning som kan komma ifråga. Vissa arbetsgivare kanske medger permission med bibehållen lön?)
Skall man få en bättre representation är det detta som först måste åtgärdas. Sen kan men fundera på hur rekryteringen skall ske.

Jag tror att den viktigaste egenskapen är allmänt samhällsengagemang och förmåga att se olika aspekter av situationen. Normalt tjänstgör bara 3 personer per fall. Dessa måste ha förmåga till en vid syn annars är 3 personer för få för att fungera representativt. Vi vill gärna se fler yngre personer, personer i arbete och representation av olika minoritetsgrupper. Jag tror dock inte att det är den politiska rekryteringen som sådan som är problemet. Dessa grupper finns ganska väl representerade i våra politiska organisationer men ändå fungerar inte representativiteten. Gärna rekrytering utanför politiska organisationer men vi måste först fråga oss varför det fungerar dåligt idag annars blir det inte bättre sen.

Skall bli intressant vad domstolsverket kommer fram till. Jag vet att vår professionella domarkår har synpunkter. En viktig sådan är att nämndemännen måste ha god utbildning och erfarenhet. Personligt intresse är en förutsättning men inte en garanti för professionalitet.