Tillväxtens gränser

Tidningen Ingenjören har der senaste numren haft ett antal ambitiösa och tänkvärda artiklar om tillväxtens gränser och hur miljö och resursfrågor påverkar vår framtid. Vad kan hända och vad kan vi göra åt det. Tidningen sprids som medlemstidning till ingenjörer i Sverige. Det är intressant att framtidsfrågor har en så framträdande plats i detta forum.

Miljöfrågorna har tidigare framför allt debatterats inom miljörörelsen och politiskt har miljöpartiet ansett sig ha någon form av monopol.
Miljörörelsen har gjort, och gör, ett bra jobb som ”väckare” men har tyvärr inga bra svar på vad som behöver göras. Jag finner allt för ofta känslomässiga låsningar kring åtgärder som förhindrar rationellt tänkande. Detta gäller t.ex. kärnkraften. Miljörörelsens företrädare visar ibland en teknikfientlighet eftersom man menar att tekniken har lett oss till var vi är idag. Det är rätt men tekniken är bara verktyg för våra ambitioner. Tekniken kan användas fel men också vara den enda möjligheten att leda oss rätt. Ingenjörens artiklar är mycket bra och väjer inte för obehagliga sanningar eller krav på radikalt nytänkande.

Bara lite sammanfattande tankar:

Jorden befolkning växer exponentiellt. Allt fler ställer krav på resurser i form av energi och råvaror där vi i fler och fler fall snart når peak production. Högkonsumerande nationer visar bara begränsad vilja att ändra sin livsstil.
Ovanstående ekvation går inte ihop inom så lite som en generations tidsperspektiv. Vad kan hända?
- Vi kan lyckas att korrigera oss. Högkonsumerande nationer måste ändra sin livsstil för att utvecklingsländerna skall visa något intresse att också ändra sina mål. En ny ekonomisk modell måste utvecklas där inte hela det ekonomiska systemet faller om vi inte har ständigt ökande tillväxttal mätt i traditionell BNP. Massor av nya tekniska lösningar måste komma fram som är väsentligt mindre resurskrävande både vad gäller energikonsumtion, energiproduktion och råvarubehov. Vårt resmönster kan behöva ändras drastiskt.
Jag vill inte tro att detta är omöjligt – frågan är om vi är mogna till förändringar förrän det är för sent.

- Det andra alternativet är att resursåtgång och befolkning drastiskt reduceras genom oroligheter, krig, sjukdomar och förlust av mänsklig värdighet. Vi kan stå inför ett monstruöst elände som inte lämnar någon utanför – där vi beklagar våra barn.
Vad som än händer är jag övertygad om att en kommande generation kommer att bedöma vår debatt och våra åtgärder idag som oerhört kortsiktiga, bevakande och futtiga.

Om tidigare betyg i skolan

Vi tog en paus vid Karlfeldtsgården i Avesta. Många med mig har nog sett tavlan med Karlfeldts betyg på väggen i den gamla byggnaden. Varje ämne har bedömts både efter uppnådd kunskap och flit. Vad kloka man var förr. Eleven premierades om man visade flit även om man inte lyckades nå så höga resultat. Man hade insikt att flit lika väl som resultatet i sig ledde till framgång i livet och skulle visas. Likväl som den med goda resultat som glidit fram utan ansträngning hade anledning att bättra på sitt arbete.
Betygsfrågan är en valfråga i år. Jag tror på tidiga betyg medan den rödgröna oppositionen under galgen med tvekan flyttar ner betygen till årskurs 7. Hur det sen blir vet vi nog inte.
Vilka argument hör jag till tidiga betyg:
De tveksamma säger:
- Betyg gör att de svaga tappar modet och slutar kämpa
- Betyg visar olikheter i begåvning. Eftersom alla skall vara lika får dessa olikheter inte visas.
- Betyg leder inte till att rätt typ av livsfärdigheter premieras.

Det första argumentet är rimligt och kräver eftertanke. Samtidigt kan vi inte skydda varandra från att livet är en kamp. Att inte visa sanningen är att inte bry sig om våra barn. Det andra argumentet är naturligtvis rent orimligt och destruktivt. Det tredje argumentet är också rimligt men jag tror att betygen faktiskt är säkrare mätning av resultat enligt läroplan än ett skriftligt omdöme som kan färgas av lärarens sätt och tydlighet att uttrycka sig

För tidigare betyg talar:
- Alla runt eleven, inklusive föräldrar har rätt till en god information om var barnet står och vilken hjälp som kan krävas.
- Betyg i sig är en sporre för ansträngning.
- Eleven har rätt att i tid veta var han/hon står för att kunna korrigera sina ansträngningar och skapa realistiska drömmar om sin framtid
- Skolor måste kunna utvärderas för att undervisningskvaliteten skall säkerställas.

Sammantaget talar detta för tidigare betyg. Det är ett svek mot eleven att dölja konkreta omdömen tills det är försent. Framför allt är det ett svek mot elever från familjer med svagt studiestöd. Elever från miljöer utan studiestöd kan missa möjligheter. Historien har visat att många med hjälp av demonstrerade färdigheter har kunnat göra klassresa. Frånvaron av tidiga betyg verkas cementerande på en existerande samhällsstruktur! Jag tror inte alls det var vad socialisterna avsåg.
En annan viktig aspekt är att våra utmaningar globalt och nationellt framtiden är monstruösa. Om inte våld och fattigdom skall ta över kräver att vi noga ser till att vi maximalt utnyttjar vår förmåga på vilken plats i samhället det än må vara. Det var självklart i en tid då Sverige reste sig från djup nationell fattigdom. Våra globala utmaningar framöver är inte mindre!

Skolavslutningar och prinsessbröllop.

Tyvärr är det ett tag sen jag lade in något på denna sida. Dags att fatta pennan. Lägger in en synpunkt från i juni.

Två saker har varit stora i media. Skolavslutningar och prinsessbröllop.
Skall vi ha skolavslutningar i kyrkan eller inte. Skall vi ha monarki eller inte. Föräldrar vill ha kvar skolavslutningen i kyrkan trots att man inte bekänner sig som kristna. Vi vill ha kvar våra kungligheter trots att hela iden bryter mot vårt demokratiska tänkesätt. Vad har detta gemensamt?
Skolavslutningarna ifrågasätts framför allt av vår nya religiösa rörelse. Humanisterna som hyllar ett antikristet ideal med religiös frenesi. Visst skall skolan vara religiöst neutral. Det är den också även om humanister och andra religioner, som jag ser det, mer än kristendomen möts med respekt från ”intellektuella”. En helt rationell analys leder således till att även skolavslutningen bör vara neutral.
Kungabröllopet har intresserat svenska folket mer än det mesta. Det finns flera rationella skäl till att ha monarkin kvar men dess roll är historisk museal och stämmer inte alls med modernt demokratiskt synsätt. Man kan hävda nationella PR-aspekter och att kungen/drottningen gör att vi slipper president -institutionen. Man kan hävda att Kungen/drottningen är samlande i svåra situationer för landet genom sin tidlöshet. Dock – monarkin är ett levande museum och kungligheterna klarar inte heller fullt ut att leva neutralt i förhållande till olika samhällsklasser och livsmönster.
Så varför vill vi ha dessa sammanhang kvar? Jag tror att politisk rationalitet helt enkelt inte räcker till att förklara hur vi känner, tänker och vill leva. Det finns en irrationell, känslomässig aspekt dessutom. Vi vill ha en gemenskap utanför det rationella, någonting som binder samman oss i ett historiskt perspektiv. Jag tycker inte vi behöver vara helt rationella men vi skall vara på vår vakt när det irrationella börjar ta plats från det rationella.