Tillväxtens gränser

Tidningen Ingenjören har der senaste numren haft ett antal ambitiösa och tänkvärda artiklar om tillväxtens gränser och hur miljö och resursfrågor påverkar vår framtid. Vad kan hända och vad kan vi göra åt det. Tidningen sprids som medlemstidning till ingenjörer i Sverige. Det är intressant att framtidsfrågor har en så framträdande plats i detta forum.

Miljöfrågorna har tidigare framför allt debatterats inom miljörörelsen och politiskt har miljöpartiet ansett sig ha någon form av monopol.
Miljörörelsen har gjort, och gör, ett bra jobb som ”väckare” men har tyvärr inga bra svar på vad som behöver göras. Jag finner allt för ofta känslomässiga låsningar kring åtgärder som förhindrar rationellt tänkande. Detta gäller t.ex. kärnkraften. Miljörörelsens företrädare visar ibland en teknikfientlighet eftersom man menar att tekniken har lett oss till var vi är idag. Det är rätt men tekniken är bara verktyg för våra ambitioner. Tekniken kan användas fel men också vara den enda möjligheten att leda oss rätt. Ingenjörens artiklar är mycket bra och väjer inte för obehagliga sanningar eller krav på radikalt nytänkande.

Bara lite sammanfattande tankar:

Jorden befolkning växer exponentiellt. Allt fler ställer krav på resurser i form av energi och råvaror där vi i fler och fler fall snart når peak production. Högkonsumerande nationer visar bara begränsad vilja att ändra sin livsstil.
Ovanstående ekvation går inte ihop inom så lite som en generations tidsperspektiv. Vad kan hända?
- Vi kan lyckas att korrigera oss. Högkonsumerande nationer måste ändra sin livsstil för att utvecklingsländerna skall visa något intresse att också ändra sina mål. En ny ekonomisk modell måste utvecklas där inte hela det ekonomiska systemet faller om vi inte har ständigt ökande tillväxttal mätt i traditionell BNP. Massor av nya tekniska lösningar måste komma fram som är väsentligt mindre resurskrävande både vad gäller energikonsumtion, energiproduktion och råvarubehov. Vårt resmönster kan behöva ändras drastiskt.
Jag vill inte tro att detta är omöjligt – frågan är om vi är mogna till förändringar förrän det är för sent.

- Det andra alternativet är att resursåtgång och befolkning drastiskt reduceras genom oroligheter, krig, sjukdomar och förlust av mänsklig värdighet. Vi kan stå inför ett monstruöst elände som inte lämnar någon utanför – där vi beklagar våra barn.
Vad som än händer är jag övertygad om att en kommande generation kommer att bedöma vår debatt och våra åtgärder idag som oerhört kortsiktiga, bevakande och futtiga.