Kvinnor i styrelser

Läste just att finansmannen Qviberg gick ut och sa att det var bra att kvinnor kom in i företagsstyrelser för då skulle de inse att det inte var deras grej. Rätt citerat eller ej – men så fruktansvärt politiskt inkorrekt. Vittnar det om dåligt omdöme eller stort mod?
Skall vi bli lite seriösa är detta ett svårt ämne. Inte många kvalificerade kvinnor vill bli invalda i styrelser för att de är kvinnor. De vill på samma sätt som män bli invalda på grund av sin kompetens och erfarenhet. Här ligger problemet. Kompetens har nog kvinnor på samma sätt som män men har de erfarenheten? Att arbeta i en bolagsstyrelse kräver erfarenhet av att leda ett företag i någon form. Fler män än kvinnor har denna erfarenhet, därav den dåliga representationen i styrelser. Detta måste vi ändra på! Sverige har hamnat på efterkälken här. Vi har färre kvinnor i ledande positioner än t.ex. länder som USA, Italien eller Frankrike. Länder som vi ofta betraktar som mindre jämlika än Sverige. Hur kan detta komma sig? Jag tror inte att det bara räcker att peka på förklaringar kring sämre hemservice etc. Det finns mer djupgående förklaringar. Är den Svenska jämlikhetsdebatten för kollektivistisk? Pekar den mest på kvinnan som kollektiv och missar att uppmuntrar kvinnors individuella karriärer. Mer direkt: har den sitt ursprung i en vänster som i grunden är kollektivistisk och har vi därför missat att skapa den kulturella beredskapen att ta emot kvinnor som vill göra individuell karriär? Jag ställer frågor som var och en får fundera över.
Det är min fasta övertygelse att fler kvinnor i företagsledningar skulle bidra till en mer komplett ledningssyn och bättre fungerande styrelser. Så fler kvinnor - men man måste börja lägre ner än på styrelsenivå. Det är deprimerande att se att de kvinnor vi ser i svenska bolagsledningar mest finns i stabsfunktioner och inte i affärsledande funktioner. Detta är så fel! I andra länder har jag mött mycket fler kvinnor i affärsledande positioner. Det är också från dessa positioner som VDar och styrelseledamöter rekryteras – inte från stabsfunktioner. ( Vilket kanske också är fel)
Sen kan man böja fundera över om inte den svenska företagsvärlden är för liten. Skyhöga bonusar och löner måste man ta till, sägs det, för att attrahera rätt människor. Kan det fara så att den stackars ordföranden som skall hitta ny ledare har för litet kontaktnät och därför måste betala för mycket. Kan det vara så att en bredare bas att rekrytera från (med mer kvinnor dessutom) skulle ge en mer balanserad ersättningsnivå och bättre resultat?? – Att fundera kring!